Ända sedan jag var liten har jag varit nyfiken på det mystiska, det spirituella, och det heliga.

Kanske beror det på min bakgrund, med min muslimska pappa, och min mamma som jobbat inom Svenska Kyrkan under många år.

Denna nyfikenhet har knappast avtagit i och med att jag blivit äldre, utan snarare har den förstärkts och sökandet efter det gudomliga har triggats flera gånger om.

Inte minst när jag gjorde en resa till Israel och Palestina 2019. Jag glömmer aldrig första gången jag satte min fot i Ramallah. Ljuden, lukterna och rörelserna bland människorna var så starka att de nästan bedövade mina sinnen. Men så helt plötsligt startade böneutropet och allt annat liksom stannade upp. Jag förstod inte orden som sjöngs, men det var en magi som jag bara kan beskriva som helig. Jag gestaltar den här upplevelsen i målningen ”Sjöng Högre”, där moskén är avbildad tillsammans med den heliga luften. 

Kort därefter startade fastemånaden Ramadan, och i ett försök att förstå mig på den islamska religionen bättre bestämde jag mig för att för första gången delta i fastan. Min upplevelse gestaltar jag i målningen ”Fastan”. Det finns mycket gott att säga om min upplevelse, bland det starkaste måste vara respekten jag fick för sånt jag annars tagit för givet, däribland vatten. Att inte få i mig någon vätska under hela dagarna gjorde att varje droppe blev oerhört värdefull och inte fick gå till spillo. Jag fick lära mig av mina muslimska grannar att en viktig del av deras ritualer var att tvätta fötterna varje kväll innan läggdags. Gemenskapen som fastan innebär fick mig att tänka extra mycket på andras behov. Tidigare var det lätt för mig att ta just vatten för givet. Det är ju bara att vrida på en kran så kommer det rent vatten som vi kan dricka och tvätta oss med.

Det för mig till fotbadet. När jag var liten var det mest roligt att doppa mina små fötter i det varma bubblande vattnet, för det värmde och kittlade skönt. Men nu när jag är äldre och sett mer av världen så kan jag också se en sorts absurditet i att massera fötterna i rent vatten, samtidigt som andra människor saknar rent vatten att dricka. Det är en fin handling att massera någon annans fötter, men något helt annat när en maskin gör det åt oss. Därav fötterna i klart glas, som vilar i fotbadet. De talar dels om den mänskliga ömtåligheten, dels om ritualen av att tvätta fötterna.

I utställningsrummet är det svårt att missa den permanenta huvudlösa ängeln med tre vingpar. Det är betydelsefullt att just huvudet av ängeln saknas. För det är i huvudet, i hjärnan, som visheten, tankarna och det spirituella sitter.

Mittemot har jag hängt en tuftad matta som föreställer de tre vingparen så som de användes av en så kallad Seraf. Ett par för att täcka fötterna, ett par för att täcka ansiktet och ett par för att flyga.

Jag frågar mig varför man fått för sig att kapa huvudet på något så heligt som en ängel. En mycket speciell ängel av hög rang dessutom.

Är det den nya digitala tidsåldern som gjort oss hänsynslösa?

För idag verkar inte våra handlingar styras på samma sätt av religiösa regler, utan snarare av den teknologi vi själva har utvecklat, och i stort sett all information vi tror oss behöva når våra smarta verktyg på nolltid genom luften, i och med det digitala molnet. I molnet har vi dessutom skapat Artificiell Intelligens, som ju bär på väldigt, väldigt mycket av den information som vi människor har gemensamt. Det är oerhört lätt för vem som helst att få kontakt med AI:n som gärna svarar på alla de frågor vi kan tänkas ha. Jag vill inte kalla AI för en Gud, men jag kan heller inte blunda för att se likheter. Det är skrämmande och spännande på samma gång.

Jag har bett AI:n ChatGPT att skapa en helig skrift för en potentiell dystopisk framtid där AI helt styr över oss. Ironiskt nog fick jag till svar en skrift bestående av binärkod, alltså bara nollor och ettor. Jag bad samma AI att översätta skriften till svenska och är du nyfiken på vad som står får du scanna qr-koden i målningen ”Molnet”.

Tillsammans vill jag att objekten ska återskapa känslan av ett heligt rum, med textilverk på väggen, kristallkronan som hänger mitt i rummet och munkstolen som en plats för reflektion – meditation – och uppkoppling till andliga krafter.

Med utställningen OMG har jag fått möjligheten att sätta form på mitt spirituella sökande. Det är ett sökande som går i flera riktningar och har kommit att beröra flera teman; politik, religion, platshistoria, familjearv, mänsklig ömtålighet och samhörighet. Kanske beror det på min spretiga bakgrund, eller kanske den nya tidens ständiga uppkoppling.

Johan Ibrahim Adam was awarded the Uppsala Municipality’s artist residency for 2023/24. His sampling-based method combines personal reflections on identity policy, spiritual worlds and gaming culture. In the installation OMG, he seeks to explore where religion is going, in an era where the digital cloud and AI are prevalent, blending religious dialogue with holiness, sacrilege and wonder. Who are you invoking? Johan Ibrahim Adam asks. OMG balances between everyday communication and digital feelings, and the search for a spiritual presence.

Street art, glass and tufting

Johan Ibrahim Adam’s origins in street art are obvious from the moment we step into the spatial
installation OMG. Throughout his practice, he has maintained an intuitive and open approach to the atmosphere and changeability of places.

Minor details – a colour field, a simple drawing or roughness – have a given purpose as carriers of memory. Unconventional combinations of disparate materials are also a key element. Studies in ceramics and glass at the Konstfack University College of Arts, Crafts and Design and the Gerrit Rietveld Academy in Amsterdam taught him the art of glass blowing and rug tufting.

The installation OMG features familiar objects from our cosy lifestyle – a worn footbath, a crystal chandelier, a glass. These objects convey a warp, a surreptitious smile, as if seeking to tell a bigger story, about something beyond everyday triviality, like the surrealists and their found objects.

Cultural double vision

Johan Ibrahim Adam regards the world with wonder. A series of Portraits of colourful faces in glass is perhaps the best embodiment of his curiosity, not to say astonishment, about what the world is like. The handblown glass heads were created at The Glass Factory at the Boda Glassworks, in close collaboration with the skilled glassblowers there.

Johan Ibrahim Adam comes from a family with roots in Sweden and Sudan, Christianity and Islam, giving him cultural double vision. He has a special sensibility to structural racism, but also an observant eye on rituals and behavioural patterns. How do we organise
our days, what guides us? What is holy to us?

The West Bank

A formative school trip to Israel and the West Bank in 2019 is also part of Johan’s imagery. The border crossing between Israel and the West Bank offered a painful contrast – between a flourishing, organised society and a run-down and chaotic Ramallah. Suddenly, the air fills with a prayer call from the minaret and everything stops. People roll out their prayer mats and the place becomes solemn and beautiful. The paintings Fasting and Sing Louder portray these impressions.

They are also imbued with the warm reception he received in Ramallah, founded on the conviction that good deeds are essential also for the afterlife. The menacing interview by the Israeli border police at the airport also left its marks. What’s your name? Where does your dad come from? Where have you been?

OMG

The shabby old Foot Bath is a nod to the Muslim ritual of washing before prayer. Johan Ibrahim Adam has placed two feet made of blown glass in the middle of it, signifying a miracle and the presence of a divinity. In Christian iconography, The Cloud is also a sign of a divine presence. In this painting, Johan prosaically draws comparisons to the digital cloud that envelopes us eternally. Like a dogmatic belief system, we are embedded in this reality day and night. And the question, which has no simple answer, is how these digital behaviour patterns in turn influence belief systems and religious practices.

The exhibition also features elements that could be used for a church interior, again in an inverted form. In Crystal Chandelier, the prisms that normally refract the light are made of black porcelain clay. A dark mass that seems rather to absorb the light. A textile invites dialogue with the Castle’s history, and its chapel in the days of King Johan III in the 1570s.

The artist created Angel, a classical seraph, using a tufting technique. With three sets of wings, it has a high rank in the angelic hierarchy. It hides its feet and face, as a sign of respect and humility before God. The belief in angels is strong in Islam too. Like all things holy, depictions of angels are banned. A Muslim version of a seraph is Israfil, the archangel who blows a trumpet from the Dome of the Rock on Judgment Day.

The exhibition OMG raises questions on how spiritual practices seep into everyday communication, and the various ways our digital cloud influences contemporary spirituality. In an intimate format, Johan Ibrahim Adam brings these paradoxes together, from the search for something sacred, through the complicated global political situation, to everyday rituals and digital habits.